Frozen

Varför är det så kul att förstöra saker? Ja alltså inte förstöra vad som helst men att förstöra saker: riva ner en vägg, slå hål på kakel, låta släggan dansa över bruk och puts? Inte fan är det en man- tjejgrej heller. Det finns i dom flesta av oss. Det där demoniska ljuset som tänds i ögonen när vi får en hammare i näven i en porslinsaffär eller varför inte en 55tons stridsvagn mellan benen och en liten skog med ungbjörkar framför sig? Redan som barn har vi den där lekfulla förstörelselustan i oss, det vet väl alla som har lekt i en sandlåda, och att riva ner något kanske implicit betyder början på något nytt? Att förstöra är att skapa.

Just nu är jag hjärtligt trött på ett grådaskigt Stockholm, modden står mig till halsen, kylan i luften och mellan människor är bestående. I den pysande ormens innanmäte åker jag varje dag med människor som ser ut som citroner i ansiktet och det är ungefär lika roligt som med ett gäng finska begravningsentreprenörer på kistvisning.

Stockholm är kallt, klimatet kan jag ta (för det mesta) men det är ngt annat...kanske något i vattnet eller i luften...kontrasten blir alltid uppenbar när festkommitten från framsidan behagar dyka upp. Fulölsgubbarna i Öhoasis var ju på besök, så även allsköns ynglingar och inte alls så unga ynglingar från staden Göteborg. Och jag sitter där i den ascoola loungen, med den svala nordiska inredningen, den sobra belysningen och lyssnar till tjötet...och plötsligt är det inte kallt, coolt o sobert mer. Mer precis än så kan jag inte vara. Den här staden kan vara riktigt trevlig ibland och det finns en del lysande infödda undantag bland dess söner o döttrar som jag gärna socialiserar mig med, men...någonting är det som är fundamentalt fel. Eller så är det helt ankelt så att det är för kallt, att det är fucking jävla januari o mörkret har legat som en våt tysk strypfilt över mitt sinne sedan November, tystnaden är monumental från tystnadens klubb, avdankade "landslagsmän" från små öriken i stilla havet testas som anfallsalternativ och jag är en sur gammal gubbe.

Kom vår, kom matcher och COME ON U GAIS för helvete!