På botten slår du dig inte när du faller

Att gaisare är psykiskt instabila är ju en vedertagen sanning, men att vi också vill vara det… har jag nog inte riktigt insett fullt ut förrän nu.

Vad är det som gör att vi så lätt accepterar att det går nedåt? Och varför ställer man sig på något idiotiskt, totalt sätt så motvillig till att må bättre? Det är som om det låg någon slags tillfredställelse i att känna sig usel, som om det skulle vara en lättnad att få känna hur man blir förbannad, känner ilska. Och därifrån att det nästan är smärtsamt att bli glad eller känna någon slags lycka igen då man vet att den onde alltid väntar hånleende på oss!

Riktig eufori som till exempel senast i Landskrona, då visar vi fan kvalitet i visad lycka, ... MEN då ska det inte vara match på onsdag igen typ. Segrar under säsong, mål, bra spel på vägen dit, där har vi ingen aning hur vi ska hantera situationen. Ett mål resulterar i vild glädje i högst en halv minut, för sedan åter göra sig påmind vilken läktare vi står på, vilka färger vi tillhör, och därmed den ständigt tärande ”det går nog åt helvete till slut ändå” känslan våldtar psyket. Finns nog inga supportrar som längtar så efter slutsignalen så frekvent.

Reaktionen efter förluster är ofta ett skönt ”jaha, skratta o le med GAIS, nu kan vi äntligen fortsätta uppladdningen från innan match med en behaglig GAIS harmoni i kroppen”. Personligen har mina bästa utgångar efter match varit just efter förluster, ofta mot lag som alla trodde gud hade glömt, på en arena med läktare (om det nu finns någon) som välter i en ljummen sommarvind, på en plan där vi delar målgården med betande kossor.

Faktum är att GAIS är Sveriges enda lag med motgångssupporters. Word! Så till hösten hittar alla de som trivdes bäst för 2-3 år sedan, bortaföljet som var med till Skärhamn, Askim, Sandared etc. återvänder och vi blir den klack vi ska vara och sjunger åter ut trumfolket.

Men då så, fine, äntligen, vi har en sommar där vi nu kan softa, bara känna oss snygga, kritisera trallsvenskan, plocka blommor, supporta Jamaica mot England den 3 juni.

yours faithfully

magica