Dårar = Hjältar

Jag funderar på hur jag skall ställa mig till Björn Sunesson. Björn är en 60 something svensk som just nu springer från USAs stilla havskust till Atlanten, alltså tvärs över hela jävla USA:

Runt den 10 juni 2007 börjar jag min löpning tvärsöver den amerikanska kontinenten. Jag startar på västkusten i delstaten Oregon. Starten sker i småstaden Florence där en amerikansk släkting till mig lovat möta upp. Jag springer sydöst till Virginia och målgång sker förmodligen i Virginia Beach. Jag räknar med att avverka den cirka 520 mil långa sträckan på 100 dagar vilket innebär löpveckor på 30-40 mil.

Han släpar på en 3-hjulig joggingvagn där han har med sig allt han behöver. Frågorna är många: är mannen spritt språngande galen? Liten snopp? Trött på livet? 60års kris? Oidipuskomplex?

Samtidigt måste jag erkänna att jag fascinerasav Björn o sitter klistrad framför hans inlägg på sin sida med USA-kartan i högsta hugg. Jag har kommit fram till att jag gillar Björn. Läs själva förresten:

Springa över hela USA med Björn

Det är i slutet av hans första inlägg från resan som får mig att falla:

"Varför gör jag då det här? Ja, inte för pengarna- jag kommer inte ha några sponsorer vilket kanske är en fördel. Jag gör det enbart för frihetskänslan och för att det är så förbaskat roligt att springa. Och så springer jag igenom ett av världens vackraste länder där man betraktar "dårar" som hjältar. Vi hörs!"

Jag hatar o springa och världens vackraste land är sannerligen inte USA men ett land, eller ett tillstånd, där dårar betraktas som hjältar - och människor som sympatiserar det detta påstående - måste helt enkelt bara vara hur bra som helst.

För dom obekväma rättshaveristerna har alltid fascinerat mig. Inte dom skötsamma ja-sägarna och kopiorna som dag efter dag sitter vid normalitetens landsstingsgröna tråg och okritiskt äter samma själsdödande sörja serverat av politiska och massmediala Bosse Ringholm-kopior.

Frankrike är annars ett land där invånanarna har en befriande attityd av att skita i mångt och mycket och stå för det individuella. Just nu pågår en helt underbar debatt om den nye högerpresidenten Sarkozys joggingvanor.

Filosofen Alain Finkelkraut uppmanade på statsägda tv-kanalen France 2 presidenten att upphöra med sin vana:

- Han borde börja promenera istället, som Sokrates, poeten Arthur Rimbaud och andra stora män. Promenader är något spirituellt, medan joggning är ett sätt att kontrollera kroppen, som att säga att jag har kontroll, sade Finkelkraut.

- Joggningen är ett vapen för att manipulera media, säger Daniel Schneidermann enligt brittiska The Times.

- Joggning handlar så klart om den egna insatsen och individualism, värden som traditionellt hör till högern, säger Odile Baudrier på sportmagasinet V02.

Jag skulle vilja sätta Sunesson, Finkelkraut, Schneidermann och Baudrier i en bunker i Berlin i 14dagar och utforma en kulturpolitik värd namnet i vårt land. Det hade kanske blivit konstigt - men ack så mycket roligare.

Att stå emot all jävla trams o skit som vi blir serverade i tid och otid är ingen lätt sak. Jag vill ha fler Finkelkrautar i världen o jävligt mycket mindre stureplanskåtabimbokopior, snömospolitiker utan stake och Albanska Fotbollsspelare med taskig attityd.

På måndag måste GAIS slå gröteborg