lördag, augusti 05, 2006

När snällheten blivit till menlöshet

Jag gillar att vi inte har någon etablerad hatramsa. Att vi inte när vi möter exempelvis öster står och sjunger om djurgården eller blåvitt. Det är bra. Det är till och med unikt. Tyvärr har den där grejen blivit ett självändamål som överskuggar allting annat. Ett slags budord som fått för stort genomslag. Folk står liksom och väntar på att någon skall skrika ”kuken” så att man kan gå hem, vara jätteupprörd och skriva ett surt inlägg på punkt.nu. Jag är medveten om att det är svårt att försvara könsord och hat. Vissa saker är absolut inte okej att stå och vräka ur sig, som rasism, homohat eller kvinnoförnedring (neger, bögdjävel eller kärring för att förtydliga). Men saken är den att ilska, utlopp för känslor och kanske till och med hat är det som driver en fotbollspublik ibland. Det är till skillnad från resten av vårt samhälle bra att känna vi mot dom. Bollen skall in i mål. För vårt lag. Inte för deras. Jag är inte där för att applådera en snygg passning från motståndarsidan. Jag är där för att se Gais vinna. Jag är där för att vi skall höras mest på läktaren. Så ser det inte ut på våra läktare idag. Det har blivit snudd på förbjudet att bli förbannad. Att få utlopp.

Det sägs att åren i lingondivisionerna är den främsta orsaken till att vi numera inte håller måttet men jag tror inte att det stämmer. Visst hade vi säkert varit säkrare på tifon om vi lirat i allsvenskan de senaste åren. Likaså hade vi nog haft lite, vad skall man säga, modernare sånger. Men varför känns det som om vår själ framförallt försvunnit de senaste två-tre åren? Varför känns det som om vi var bättre, galnare och skönare senast vi låg i allsvenskan? Varför känns det som om toppen av känsloyttringar i grönsvart tecken kapats? Varför känns det som om folk på sätt och vis letar efter saker att bli upprörda över? Varför har den snälla goda medelmedborgaren beteende blivit det enda som får regera på läktaren?


Snällhet är bra när man inte ägnar en hel match åt hatramsor, snällhet är bra när man inte slår sönder Växjö för skojs skull, snällhet är bra när man blir förbannad om någon vräker in en ölburk mot domaren.


Men snällhet blir till menlöshet när ifk får sjunga ut oss en hel match och folk rycker på axlarna och menar att det berodde på att vi förlorade. Snällhet blir till menlöshet när vi knappt har en klack borta mot aik eller hammarby. Snällhet blir till menlöshet när varenda spontan ilsken ramsa tystas ned. Snällhet blir till menlöshet när vi inte ens längre tillhör topp sju-åtta supporterskaror i Sverige. Och ja, snällhet blir till menlöshet om man inte får säga ”pissa på ifk” på vår läktare.


För tusen år sedan sjöng Gaisklacken ”onani, onana, onanera” borta mot Åsa. Föga konstruktivt, jävligt pubertalt och rätt så dumt. Men kanske någonstans lite roligt ändå. Dagen efter hade en frireligiös Åsabo kontaktat GP eftersom han tyckte det var en skandal hur klacken betett sig. Han var kränkt. Bergenhem, GAIS dåvarande ordförande, fick uttala sig och dömde ut alla som deltagit i sången (hela klacken med andra ord) och menade att dessa inte var ”Riktiga Gaisare”.


Ramaskri. Folk blev vansinniga över att Bergenhem så konsekvent och lättvindigt dömde ut de allra trognaste för en sådan bisarrt liten och oskyldig händelse.


Om samma sak hänt idag. Om Wallin på samma grunder gjort samma sak. Vad hade hänt? Jag fruktar att stödet varit enormt. Att folk applåderat. ”Bort med dräggen”. ”Man skäms som Gaisare”. ”Jag tänker inte gå på GAIS mer, man kan inte ta med barnen längre”.


För stämningen bland vår egen publik har blivit som tagen ur en kvällstidning. Det som avviker från en strikt norm om vad som är ett snällt och riktigt uppförande döms ut direkt och utan pardon. Folk går omkring och väntar på att bli kränkta. På att se något som gör dem förbannade. Ett könsord, en arg ramsa, en spark mot en skylt. Fy, skandal, man skäms. Man iakttar, man bevakar och se där – en avvikelse från det menlösa, fram och ta i örat! ”Så gör vi inte, inte vi riktiga Gaisare. Inte vi Bergenhemgaisare”.


När snällheten blivit till menlöshet är läktaren vad den är idag. Som ett grillparty i en radhusförort. När snällheten blir till menlöshet dikterar folk som borde sitta på sittplats vad som gäller för vår klack. När jag var stolt över klacken rusade hälften ner till planket vid varenda felaktigt domslut. När jag var stolt över klacken rev vi ner ett av räckena på ståplats när GAIS gjorde mål mot Norrköping i kvalet -95. När jag var stolt över klacken blev det kalabalik vid varje Gaismål. När snällheten blivit till menlöshet står klacken still. Den hoppar inte ens när den sjunger. Den är fyrtio plus och vägrar låta nya kids sätta reglerna.


Det kommer komma massor av invändningar mot den här texten. Folk kommer slå knut på sig själva för att missförstå. För att tycka att jag förordar våld och hat. En av de mest idiotiska invändningarna kommer antagligen att vara barnen. Att barnen kan bli rädda eller skadas. Det borde inte ens behöva påpekas men vad fan gör era ungar i eller framför en fotbollsklack? Tar ni med er ungarna på nattklubb också? Tar ni med er ungarna allra längst fram på en konsert? Inte?


Jag hade inte med mig några ungar när jag var på Trådgården här i sthlm för att kolla in Black Strobe. Jag höll inte en femåring i handen när förbandet gick på. När två helt galna electrobrudar iklädda gigantiska björnhuvuden med blinkande ögon gick loss på scenen som om det inte fanns någon morgondag. Jag hade inga barn att oroa mig för när folk blev helt tokiga och folkmassan i den minimala lokalen böljade fram och tillbaka i eufori, när folk mot regler och lagar började crowdsurfa. Den stora vakten med den lilla ficklampan var totalt chanslös. Kunde bara titta på medan lyckan spred sig i lokalen. Hetsigt. Böljande. Svettigt och alldeles underbart. På en Gaismatch hade folk hjälpt vakten. Hyschat, stängt av musiken, gått hem och gnällt på nätet. ”Barnen blev rädda, folk blev kränkta, det var inte riktigt Gaisbeteende”. När jag gick därifrån var jag glad över den totala upplevelsen men samtidigt nedstämd över att det ju är så det borde vara på våra matcher. Hetsigt. Böljande. Svettigt och alldeles underbart. Men det är det inte.


Inte när snällheten blivit till menlöshet.


Så frågan är vad som behövs. Hur gör man när man vaknar upp i den trevliga förorten med ett ordnat liv och inser att man vill ha det som det var förr? När allt var roligt och galna saker kunde vara lika med bra saker? När självändamålet inte var att under inga omständigheter göra någonting som kunde uppröra någon som helst? Jag vet inte, men kanske inser man att man blivit gammal och låter ungarna utvecklas och få göra sitt. En hel del människor borde göra det på GAIS läktare idag. Bidra med sitt kunnande och sin erfarenhet visst, men kanske också inse att dom blivit gamla och bör släppa taget lite. Slappna av och inse att moralen dom bär på kanske är lite väl bajsenödig ibland. Att allt inte behöver vara så förbannat tillrättalagt hela tiden.


Och dom som vill ha galenskap i sitt liv? Utlopp? Tja, dom borde kanske göra som ungarna till medelklassen gör ibland. Reclaima lite. In och röj med er nu.

10 Comments:

At 7/8/06 09:54, Anonymous Anonym said...

Bra skrivet. Jag håller med och det är nödvändigt att vi som klack inte kör strutstaktiken kring det här problemet längre. Det säger ju sig självt att GAIS ordförande, han må heta Wallin eller Berrgenhem, inte kan försvara sånger om masturbation i pressen, men inget säger att vi som klack måste ta åt oss. Angående hatramsor har de en given plats hos varje klack. Personligen tycker jag inte om tex "hata, hata, hata IFK" eftersom den är fantasilös och apar efter deras tröttsamma "hata GAIS" som väcker ett löjets skimmer över deras klack, särskilt då de körde den när vi låg i tvåan. Därmed inte sagt att IFK inte ska hatas, men jag vill att våra ramsor ska vara egna, lite fyndigare och med mer finess. Pissa på IFK är kanske inte nobelprismaterial den heller, men den sjunger jag gärna med i.

Som sagt, det viktigaste med det här är att vi som klack börjar rannsaka oss själva och hittar en väg tillbaka till en ny version av allt det som en gång var bra.

 
At 7/8/06 09:55, Anonymous Anonym said...

Bra skrivet. Jag håller med och det är nödvändigt att vi som klack inte kör strutstaktiken kring det här problemet längre. Det säger ju sig självt att GAIS ordförande, han må heta Wallin eller Berrgenhem, inte kan försvara sånger om masturbation i pressen, men inget säger att vi som klack måste ta åt oss. Angående hatramsor har de en given plats hos varje klack. Personligen tycker jag inte om tex "hata, hata, hata IFK" eftersom den är fantasilös och apar efter deras tröttsamma "hata GAIS" som väcker ett löjets skimmer över deras klack, särskilt då de körde den när vi låg i tvåan. Därmed inte sagt att IFK inte ska hatas, men jag vill att våra ramsor ska vara egna, lite fyndigare och med mer finess. Pissa på IFK är kanske inte nobelprismaterial den heller, men den sjunger jag gärna med i.

Som sagt, det viktigaste med det här är att vi som klack börjar rannsaka oss själva och hittar en väg tillbaka till en ny version av allt det som en gång var bra.

 
At 7/8/06 11:21, Anonymous Anonym said...

Spot on. Skrev själv något inlägg med samma slutsats och reaktionerna blev precis som du skriver.

Tror personligen att det kommer att vända nästa säsong. Varför, jo för på Nya Ullevi kommer sittplatserna att skapa tydligare indelningar av olika supporterfalanger vilket jag tror är ett måste för att de yngre skall ta för sig. Plus att vi gamla blir allt mer bekväma med en stol att sätta röva på hehe..

Sen måste det sägas att vi kanske inte är den röststarkaste klacken men vi har ännu en självidentitet med egna sånger och uttryck till skillnad från DSS som bara byter ord i andra lags ramsor. Så lyckas GAIS etablera sig i allsvenskan kan vi se mycket ljust på framtiden :)

 
At 7/8/06 12:25, Anonymous T Nunna said...

Är redigt trött på allt jävla gnäll, vi är inte bättre än så här.
Jag skriver det en gång till: vi är inte bättre.

Det finns bara en dynamisk kraft inom våra led, en kraft som tar det ett steg till - och de bär rutigt.

Chipspåsarna, vraken och vi andra bör stödja dessa.

VI ÄR GAIS!

 
At 7/8/06 13:52, Anonymous Anonym said...

Väl skrivet.

 
At 8/8/06 19:52, Anonymous Anonym said...

bra skrivet,vi har halkat efter enormt och det behövs en samlad aktion o lite jävlaranamma för att komma tillbaka,är oervinnerligt trött på alla som skall rätta till en så fort man skriker ut något "olämpligt" i ren spontanitet och inlevelse i matchen,sen skulle jag vilja se mer hoppande och glädje i klacken,ett annat problem är alla dessa människor som ställer sig i klacken men inte har för avsikt att sjunga o gapa,dom gör att folket bredvid dom också tröttnar o det blir en kedjereaktion där sångerna dör ut alldeles för fort,ställ er i klacken och SJÖNG, har ni inte tänkt göra det ställ er nån annanstans!!
Sen är det ju helt klart så att nya moderna sånger behövs,våran repertoar nu är inte speciellt imponerande.

 
At 8/8/06 20:21, Anonymous Anonym said...

Bra skrivet!!! Skit är vad det är. Hur kan du mena att du inte får utlopp för känslor bara för att du inte får uppträda som ett svin. Nä, kamma till dig kanske till och med blir av med dina halsproblem som du förmodligen har tack vare innestängda känslor. Jag har nog inga problem med det och jag är glad om GAIS klack kan stå för något lite modernare än det apstadiet som många andra sk. supportrar befinner sig i.

 
At 8/8/06 23:25, Anonymous Anonym said...

Att klacken är lite ur form har inte ett smack att göra med att vi inte sjunger om onani. Vi har heller aldrig vart menlösa, du blandar ihop oss med ujs eller röva.

Tykenheten kan helt klart förbättras men att som sist ex vis sjunga "Ni har sämre klack än Häcken" på Rambergvallen är helt i rätt riktning.

 
At 10/8/06 00:05, Anonymous Anonym said...

Vad kan man säga? Bra sagt! Själv hade jag en GAIS-paus på några år och kom tillbaka sista året i tvåan osv. Men nu har jag fan lämnat läktaren igen. Jävla matinéunderhållning rent ut sagt att gå på GAIS. Blev t.ex. utskälld på Ellosmatchen för att jag råkade stöta till en tjej framför mig i lite eufori över en issad chans.....hade ine min polare vart mer diplomat än jag hade hade jag nitat den fan som tar med sig tjejen på match ställer sig vid klacken och tror dom är på söndagspicknick...Nä GAIS nu ägnar jag allt åt PSG tills vidare...där finns passion, hat, kärlek, bengaler, och styrka. och jag för alla er familjepersoner. barn, kvinnor och andra går på matcherna oxå men dom står fan inte i klacken!

 
At 13/8/06 12:12, Anonymous Kålle said...

Hmmm, njae. Jag tycker du blandar ihop lie saker eller snarare förenklar lite väl mycket.
T.ex om att du inte tar med barnen på konsert och att man F.n inte ska ställa barnen i eller framför klacken. Vi vill väl att alla på läktaren ska höra ramsorna från klacken oavsett om man är i klacken precis framför den eller på sittplats... Jaf tycker också att det ska finnas finess i ramsorna. Hat hör Inte hemma på läktaren hos Någon klack. Bollen ska in och helst i motståndarlgets mål. Våra gubbar på plan gör inte lättare och fler mål för att GAIS klacken hatar motståndarna... Tykenhet mot motståndarklacken och motståndarlaget är en stor skillnad mot hat. Fyndighet och spexiga texter är ju ett signum för Göteborgare eller?

Se inte detta som Gnäll bara för att jag inte helt håller med. ;-)

 

Skicka en kommentar

<< Home